Rebecka Winther lär ut FLAMSKVÄVNAD på Nordiska muséet.

Under Hemslöjdens jubileumsår  får man chansen att bekanta sig med forna tiders kvinnliga dygder nämligen den att väva, som man gjorde förr i Skåne i de välbärgade bondehemmen. Den som hade råd kunde ha sina kvinnor vävandes och inte sysselsatta med det tunga arbete som det var att sköta allt på en stor gård. De efterkommande kunde glädja sig åt en fantastisk färgprakt i dessa dynor, bänkalängder och täcken som prydde hemmet. De var även av stort ekonomiskt värde. Det visar bouppteckningar som finns kvar i dag.

Vi var 8 som fick ta del av Rebecka Winthers kunskaper, som hon enligt gammal tradition ärvt efter sin mor. Två små fåglar skulle det bli. SMÅ var dom och jag tänkte, det går väl kvickt. MEN så enkelt var det inte! Nya ord, skäl, solva och packa hårt m.m. blev viktiga. Kusin Gerd KÖRDE sina olika färger!

Lördag och söndag gick. Museibesökarna passerade, stannade, frågade, pratade. Alla var intresserade så det blev många fina möten med folk från när och fjärran. Olika språk for genom luften, vi kände oss som ambassadörer för en gammal kultur som för några dagar väcktes till liv och förhoppningsvis även en vilja att fortsätta. I vår tid när allt går så fort är LÅNGSAMHETEN något att njuta av!

De två första dagarna gick ändå fort och vi lämnade motvilligt den stora hallen och de lådor vi suttit på. Trötta och något verkbrutna. Men vi var tacksamma för de två veckor vi nu kunde träna hemma!
Väva, göra fel, riva upp, försiktigt för att inte skada varpen. Det var "kämpigt" som man säger i Skåne.

Sedan kom återtåget efter två veckor. Mina fåglar var färdiga men den ena hade fått en förunderligt lång näbb, men den såg personlig ut och var trots allt ett förstlingsverk! Ny väv sattes upp. 

Eva Berg som kan väva TRENSAFLOSSA hade med sig ett material till mig från Landskrona, där Skånes hemslöjd ligger i det gamla Citadellet innanför sin vallgrav. 

Modellen är större och KRÄVANDE men nu kommer det inte att vara sysselsättningsproblem i fortsättningen!

 Människor passerade. Ett gäng japanskor stannade för en pratstund. De var hemma i de skånska teknikerna som är oerhört populära i Japan. De går in för att lära sig med liv och lust. Det blev många skratt. Det kändes bra att NM´s stora hall blev full av liv. Det behövs och vi hoppades alla att sådana här aktiviteter inte bara ska äga rum på grund av jubileum.

Tack till Linnea Hagman, projektledare för Vävstugan på Nordiska Muséet och tack för de sköna stolarna! Tack också till Rebecka Minther som var vår kursledare. Sanna från Handarbetets Vänner tackar vi för att du blev LJUSET i vårt liv!