Jag kan bara inte låta detta ögonblick bara försvinna!
- Får jag ta en bild av dig?
Jag får leenden till svar.
Kvinnorna sitter utanför härberget i Fukeni i den lilla byn på Kilimanjaros sluttning.
Det känns som de gjort sig fina för oss, som kommer på besök.
Men jag är inte säker.
De bryr sig om hur de tar sig ut.
Stolt som en drottning är hon, men när jag säger hur fin jag tycker att hon är,
ställer hon gärna upp och visar sin konstfärdigt anordnade frisyr.
Det måste varit mycket arbete ...
Sedan vänder hon andra sidan till och bakom henne slingrar sig vägen brant uppför
längs ravinerna och djungeln
till
nästa by med sin skola och kyrka vid trädgränsen .
Jag tänker på hur lång tid det måste ha tagit att arrangera alla dessa tunna flätor.
Man ser elstolpen - en av många - som kommit till genom voluntärers arbete.
Genom detta förses byarna med elektricitet. Något internet finns inte. Då måste man gå till Moshi eller ta mjölkbilen.- Man ser gaveln på mejeriet som betyder så mycket för byn. Därifrån kommer den mjölk som delas ut till barnen i de två skolorna.
Vi har haft en underbar dag i Fukeni och detta glada leende kommer för alltid att finnas i minnet!
